FÖR ATT FÅ MYCKET MÅSTE MAN BLI MYCKET

Min tänkarmin

Min uppenbarelsemin

Hej och tack för att ni kikar in :)
Nu när jag har tagit det stora steget mot att bli egenföretagare och precis startat ett aktiebolag - som jag har stora visioner för by the way - händer något som skulle kunna lamslå mig. Jag blir s k i t rädd! 

Rädd för att inte hålla måttet, rädd för att inte duga, rädd för att inte klara av något, rädd för att ingen ska gilla det jag gör, rädd för att det ska skita sig. Ja listan går att göra låång. Men så började jag fundera på det här med mina rädslor och vad dom är egentligen. Dom är resultatet av fruktansvärd kommunikation jag har haft med mig själv. En psykisk misshandel som har pågått mellan mina öron där jag konstant har sagt och fortsätter säga till dig själv att jag inte kommer att hålla måttet, inte kommer att duga, inte kommer att klara av det, ingen kommer att gilla det jag gör osv. osv.  

  Och vad händer då? Jo, jag börjar såklart känna känslor som matchar mina tankar. Vi vet idag att vi blir det vi tänker och att vi undermedvetet graviterar oss mot våra mest dominanta tankar. Så det som händer med dig och ditt liv när du konstant tänker tankar som handlar om att du inte är värd något, att du inte kan något, att du aldrig kommer att lyckas, att ingen gillar det du gör är att det blir precis så. Det blir precis så som du själv har "förutspått".

Tänk om tankar vore frön. Varför väljer vi då allt för ofta att plantera de ruttna fröna som ger oss rutten frukt, vissna blommor och ogräs? Det är precis lika lätt att plantera friska, hälsosamma frön som ger saftig frukt, väldoftande rosor och färgglada rabatter. Det tar trots allt lika lång tid att plantera ett friskt frö som ett ruttet frö. Det kräver lika mycket underhåll och arbete innan de börjar växa och ge frukt. Ändå väljer vi att plantera och underhålla de ruttna fröna som vi vet inte kommer att ge oss något, inget vi får nytta av. Inget som kommer ge oss något vi kan äta och njuta av. 

Varför gör vi det? Ovana! En ovana för att vi inte kan bättre. Jag tror även att det handlar om ett slags skydd från besvikelse. Besvikelsen som kommer från att ha tagit modet till sig att prova göra något som fullständigt skrämmer skiten ur en och sen misslyckas. Bra säger jag. Misslyckas mera! Bättre träning finns det inte. Minns ni vad jag skrev om i mitt förra inlägg? Det finns inga misslyckanden, bara miss i lyckandet. Kalibrera, sikta om och skjut igen. Och igen. Och igen. Så många ggr som det krävs för att nå era mål. 
Vi måste bara bli medvetna om våra intentioner. Vad har vi för intentioner med dagen när vi vaknar? Livet? Vad har vi för visioner? Vilka är våra mål? Har vi helt kristallklara mål? Om det är en ny bil du vill ha - kan du se den helt klart framför dig? Vet du vilken färg den ska ha, vilken modell, märke? Se nu till att matcha dina tankar om dig så att dom och dina känslor om dig matchar vad det är du vill ha. Inte det du inte vill ha! Vet du vad du får mer av när du tänker på vad du inte  vill ha? Mer av det du inte vill ha :) haha det är så retligt sant. Blir man mycket  får man mycket, det kan inte bli på något annat vis. Du kommer att ställa högre krav på omgivningen, du kommer att tycka att du är värd mer, du kommer att våga göra saker och ta steg som tar dig längre fram än du någonsin hade kunnat annars. 
Fokusera på dig. Dig! Snegla inte över på grannen, stirra dig inte blind på Facebook, Instagram eller på bloggarna. Det är inte du, det är inte meningen med ditt liv - att jaga någon annans syfte. Och för guds skull sluta tro att du är mindre värd eller mindre kompetent än a l l a andra. News flash! Ingen är bättre än dig på att vara du. Ingen. Ingen i heela världen. Du blev unik med dina unika drömmar och mål, ingen är precis som du med exakt samma drömmar och mål. Du blev unik. Att jämföra sig själv med någon annan är bara orättvist mot dig själv och om du väljer att kämpa för någon annans syfte på jorden med sitt liv kommer du missa ditt egna. 
Låter det logiskt? Låt ditt egna liv glänsa. Lev efter ditt egna syfte och inte någon annans. Vi styr våra tankar helt själva. Alldeles själva, alltid. Den makten är vår och den kan ingen ta ifrån oss. Det är också den absolut mäktigaste makten som finns anser jag. Allt - a l l t - startar med en tanke, en vision och en avsikt. det betyder att du sitter på makten utav allt födelsen av allt som ska hända i ditt liv. Utnyttja den makten och gör det väl. Investera i ett par riktigt djärva tankar om dig själv och se själv vad som kommer att hända - du kommer inte att bli besviken ;) 

VÄGEN TILL FRAMGÅNG - HUR VET MAN ATT MAN ÄR PÅ DEN?

Hej vänner,

Det här är såå viktigt. Så, så viktigt att man förstår. 

G e  i n t e  u p p. 

Gör det!

Vad det än handlar om eller vem du än är. Finns det i ditt hjärta så finns det där av en anledning. Om det känns i hjärtat, i maggropen i dina fibers fiber att det du brinner för är din dröm så är det väldigt enkelt - Det är det!

Det finns en direkt koppling mellan en människas Potential, Passion och Syfte. Vad är du duktig på? Är det sång? Brinner du för att sjunga? Är det ledarskap? Brinner du för att leda och utbilda andra människor? Är du duktig i köket? Brinner du för att laga lyxig mat eller baka utsökta tårtor och bakelser?

Hittar du kopplingen mellan vad du kan och vad du är passionerad över så hittar du även ditt syfte - din dröm.

Många ger upp alldeles för tidigt, de tolkar motgångar som tecken på att det inte är menat och de tar misslyckanden som något negativt. Miss i lyckandet kallar vi det för - det är bara att sikta om och skjuta igen. Och igen. Och igen.

Föreställ dig att din vision, din dröm vore en muskel och du vill att den ska bli större och mer tonad. Vad behöver du göra? Träna! Hur tränar man en muskel? Med motstånd och hinder.
Behagligt, lätt och bekvämt har ingenting här att göra - dem känslorna kommer sen EFTER träningen som en belöning för att du tagit dig igenom. Du kommer snart att känna dig starkare och märka att de lilla som kändes tungt tidigare inte känns så tungt längre. Med andra ord, det ska kännas när man förverkligar sin dröm, då är du är på rätt väg så ge inte upp!

Visste ni det att Walt Disney gick till 301 banker med sin idé - sin dröm - innan det tillslut var någon som trodde på hans vision och beviljade ett lån. Därefter gick han i konkurs 7 gånger - S J U! - innan det tillslut blev den succé vi är bekanta med idag.
Han gav alltså inte upp, han hade en vision och han förverkligade den! 

Några fler som inte gav upp som jag tror att ni känner igen är Henry Ford - han gick i konkurs fem gånger och Pepsi gick i konkurs tre gånger innan det gick vägen och världen fick en Pepsi att ha i sin dryckeshållare i sin Ford :)

Hoppas att ni blev lite inspirerade av det här och fick en liten gnista som hjälper er att fortsätta eller kanske till och med starta. 

ATT DÖ I SÖMNEN - VARNING FÖR OTÄCK LÄSNING

Inatt drömde jag att jag och mina vänner blev skjutna.  

Har ni läst något så hemskt!?

Jag minns inte allt men jag minns var att vi var i Stockholm jag och två av mina vänner (+ en blond kille jag inte kan identifiera) för att hälsa på en gemensam vän till oss alla. Hon hade en butik i Stockholm (i drömmen) som vi skulle sova i. 

På kvällen kände vi dock att vi nog ville åka hemåt ändå så vi beslöt oss för att ringa en taxi. Jag minns då att jag hade sett ett visitkort i butiken till någon som arbetade som chaufför av något slag, så vi ringde honom. 

Han kommer aldrig och klockan blir mycket. Vi beslutar oss för att stanna kvar och åka hem dagen därpå istället och bäddar ner oss. Mitt i natten hör vi hur någon är på dörren och bankar på den. Det är två killar som står där ute. Vi blir knäpptysta och låtsas som om att vi inte är där, men killarna ger sig inte. Då får den blonda killen som är med oss nog och öppnar dörren för att be dem gå därifrån varpå de slår honom i ansiktet och sedan skjuter honom. 

Jag ser hur de letar sig in i butiken och skjuter mina vänner och rör sig mot min säng. Jag ser min kropp ligga alldeles stilla under det vita täcket i hopp om att de inte skulle se mig. Men det gör dom och de skjuter mig tre gånger...

Jag minns att jag tänkte att det skulle göra ont. Hur ont kommer det göra? Hur kommer det kännas? Vad händer sen? Blir det bara svart? 

Men det blev inte svart, inget hände, det kändes ingenting och jag kände ingen smärta. Jag låg kvar i sängen i shock och vågade inte rör mig. Jag låg kvar tills det blev ljust ute och poliser och ambulanspersonal började strömma in. Det var inte förrän de sa "inga överlevande" som jag förstod att jag inte överlevde. Att jag dog.  

Jag fattade ingenting. Vad då död? Hur kan jag dö? Vad då ...... Nej men jag vill inte det här.

Sen kom sorgen som en förlamande käftsmäll. Känslan av att inte längre leva, att inte längre ha ett val, att inte kunna välja något annat, att inte längre vara en livs levande person med makten att kunna göra vad jag ville med mitt liv. Då kom paniken. Jag har aldrig känt sådan panik och sådan sorg som jag kände inatt. Total maktlöshet och helt surrealistiskt. 

Resten av drömmen handlade det om att min själ gick vidare bland de levande och sörjde livet som var. Jag var tvungen att släppa taget av människor som betytt så mycket för mig och som fortfarande betyder mycket för mig. Känslan var den att jag skulle iväg till ett annat ställe nu. Det var det tuffaste av allt, avsluten. Jag var tvungen att släppa det gamla och för att kunna gå mot det nya. Men också acceptera att jag gör det i ny skepnad... 

När jag slog upp ögonen imorse och såg solljuset strömma in från fönstret kände jag mig otroligt tacksam över livet. Jag lever fortfarande... det bara var en dröm. 

Usch, jag får tårar i ögonen bara av att skriva det här. Det var verkligen en fruktansvärt sorglig och en ohanterbart tung dröm som jag aldrig vill drömma igen. 

MYSMAT & LIVSKVALITÈ

Ibland får vi impulser och åker till Ica Maxi och köper med oss en massa gotta från charkdisken, revbensspjäll, pajer, röror, lax m.m m.m. Jag äter laxen - what else - och Henrik får stå för spjällen. Muums!

Så då dukar vi upp på vår älskade ö, plockar med oss lite gott på en tallrik och pyser sedan upp och intar soffan framför en bra film. Bättre mys finns inte.

God måndagskväll hörni och tack för att ni tittar in :) 

Idag har jag haft en halvdag på kontoret. Den första halvan var jag hemma och jobbade ett par timmar, sen gick jag och Selma ut på långpromenad i strålande sol. Herregud vad det har varit härligt idag. Försmak av sommaren på riktigt. Fågelkvitter, grönt gräs, varma strålar mot ansiktet och ingen jacka. Nepp, ingen jacka bara varmare tröja och solbrillor. Det är livskvalité.

Vad pysslar ni med där ute? Hur har helgen varit?

Önskar er en fin kväll och en god natt. 

Stor kram

MIN ARBETSPLATS PÅ COFFICE

Ja, här sitter jag om dagarna. I en fantastisk miljö med fantastiska personer och pratar om some outlandish shit. Jag får verkligen inget gjort nu för tiden, jag skrattar för mycket. Har en känsla av att det kommer spåra ur fullständigt någon dag :D haha

Idag mitt under ett seriöst möte/genomgång började jag och Sara en halv kilometer bort att prata i luften till varandra om att vi inte förstod e t t o r d av vad dom sa och började snurra på våra stolar och pilla under naglarna. Ingen annan tyckte ju såklart att vi var roliga, men det spelade ingen roll. Skrattanfallet var redan här och det gick inte att stoppa. 

Fan vad jag älskar att få skrattanfall. Är man stressad eller lite sorgsen i hjärtat och det man egentligen behöver göra är att gråta för att förlösa lite känslor så tror jag att skratt är precis lika effektivt. För mig iaf.

Men ja, så här ser det ut där jag sitter och trivs, och skrattar - väldigt mycket :)

Ha en fortsatt skön torsdag vänner.

HURTBULLE & DAGENS

Redo att intervallspringa runt kanalen. Jag svär att det är typ en miljon kilometer runt men Henrik menar att det är 1,5 km, typ

Färdigsprungen, duschad, påklädd och redo för dagen. Jag älskar polo tydligen då det knappt finns någon bild på mig utan nu för tiden

Denimblå Levi's, en svart polo och kritvita Adidas - så ser jag ut idag

  

  

  

Ja men hej tisdag!  

  

  

Idag var dagen då jag skulle ha ett möte jag varit så där fruktansvärt nervös inför men också taggad att få avklarat. Vad händer då? Jo det blir framskjutet tills imorgon. Det var nog lika bra det för jag var inte upplagd för möte idag, jag känner inte att jag är i mitt essä. 

  

Kom precis hem efter att ha varit till veterinären med Selma som har fått Salvor och sprutor. Salvorna ska vi fortsätta med i 2 veckor ungefär och så ska hon ha barnstrumpa på benet. 780 kr fattigare åkte vi från doktorn och jag tittade på henne under tiden jag betalade och sa "du är en hund att vara dyr i drift iaf". Sket väl hon i och fortsatte att gröpa sig själv i arslet.  

  

Veterinären tyckte jag var rolig iaf.  

  

Förmiddagen spenderades på kontoret där det inte går en sekund utan att jag skrattar åt något eller någon. Sist ut är en utav grabbarna där och hans ögonbryn. Och hår. Han är så där skön och tokgul att det inte går att inte skratta bara man ser honom. Han ser alltid ut som att han har en hemlighet eller har hittat på hyss eller ska hitta på hyss. Förstår ni? Jag ser ju det diräkt och blir så fånig själv och alldeles spattig. Needless to say att det inte blir mycket gjort för oss :D 

Nä men vad flummigt det här blir. Hur förklarar man humor liksom. Det går inte. Skulle man förklara mig och min humor skulle det ju låta som om att jag led av frrruktansvärda psykiska åkommor. Nästan som om jag vore sociopat eller något. Jag är ju skitrolig och har en exceptionellt bra humor så det kan ju inte stämma. 

  

  

Känns som att jag alltid avrundar mina inlägg på samma sätt - nää, men om jag ska snöra på mig skorna och gå ut med sjuk och nödig hund då. Gud hjälpe mig, är det vad mitt liv krympt ner till, att gå ut med hunden och plocka bajs..  

  

  

Ha en fiiin tisdag vänner.  

KRAM